Små blommor att vara rädd om


Han kände sig glad och han
sjöng
tralala
som man gör när man nyss fyllt fem,
och fröken har sagt, att i dag får ni ta
era konstverk i väskan hem.

Så var tiden för "skapande verksamhet" slut
och i hänförd begrundan han satt
och såg på sitt himlavalv...
"så ser det ut då,
när nästan det börjar bli natt".

Och stjärnorna glänste,
och månen var grön,
som han hade sett den kan bli,
och han tyckte,
hans bild var så jätteskön,
så han blev alldeles varm inuti.

Men när han kom hem,
någon vuxen sa
"du har ju inte gjort rätt,
du vet väl att gul skall månen va
och stjärnorna sitter för tätt".

Då började han på ett annat blad,
göra månen så gul och så grann,
men det där,
som gjort hela kroppen glad
...vad konstigt...det bara försvann.

Vid stugväggen liten vårblomma
stack opp,
för det var ju en solig april,
och man kunde just aningen
se av en knopp
men på natten slog frosten till.

Visst växte den sedan,
visst gick den i blom
när våren i grönska blev klädd,
men om man ibland riktigt
nära den kom,
då såg man att den var svedd.

Margit Jansson