En natt hade en man en dröm.
Han drömde att han gick längs
en strand tillsammans med Gud.
På himlen trädde plötsligt händelser
från hans liv fram.

Han märkte att vid varje period i livet
fanns spår i sanden av två par fötter:
det ena spåret var hans, det andra var Guds.

När den sista delen av hans liv framträdde,
såg han tillbaka på fotspåren i sanden.

Då såg han att många gånger under
sin levnads vandring
fanns det bara ett par fotspår.

Han märkte också att detta inträffade under hans
mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.
Detta bekymrade honom verkligen
och han frågade Gud om detta.

Herre, Du sa den gången jag bestämde
mig för att följa Dig,
att Du aldrig skulle överge mig
utan att gå vid min sida hela vägen.

Men jag har märkt att det under
de allra svåraste tiderna i mitt liv
har det funnits bara ett par fotspår.

Jag kan inte förstå, att Du lämnade mig
när jag behövde Dig mest.

HERREN svarade:

Mitt kära barn, jag älskar dig
och skulle aldrig lämna dig
under tider av prövningar och lidande.
När du såg bara ett par fotspår
- då bar jag dig."